
Jag fÃ¥r sÃ¥ mycket mail och pm med frÃ¥gan om vad som hände med min älskade Moltas. MÃ¥nga skriver att dom blev sÃ¥ chockade lördagen som jag la ut bilden pÃ¥ Moltas och berättade att han somnat in. Känns verkligen helt otroligt att ni bryr er sÃ¥ mycket om oss och blev sÃ¥ ledsna över Moltas. SÃ¥ jag tänkte berätta lite om vad som hände. I tisdags var det 3 veckor sen han somnade in, min älskade lilla Mulle som jag haft runt mig i 11,5 Ã¥r. GÃ¥r inte en dag utan att jag blir ledsen och tÃ¥rarna rinner. Vi hittade en knöl i munnen pÃ¥ honom som opererades bort väldigt kvickt efter att den upptäcktes. Sen skickades knölen in pÃ¥ analys för att fÃ¥ reda pÃ¥ vad det var och det rörde sig om cancer, tvÃ¥ veckor fick vi vänta pÃ¥ pÃ¥ beskedet. Beskedet som förstörde hela min värld! Moltas hade elakartad cancer! Provet visade att han hade tvÃ¥ olika cancersorter varav den ena skelettcancer. Jag fick reda pÃ¥ att jag inte kunde göra nÃ¥got. SÃ¥ FRUKTANSVÃRT, jag som skulle rädda honom frÃ¥n allt.
Man kunde inte säga om det skulle gå fort eller långsamt fram, om han hade 1 vecka kvar eller 2 månader. Det enda vi visste var att skelettcancer är väldigt aggressivt. Det jag visste var att Moltas under inga omständigheter skulle ha ont! Min bästa kompis skulle inte behöva lida utav att jag ville ha kvar honom längre. Han fick efter samtalet med veterinären gå på smärtlindring i två veckor för att vi skulle se hur han mådde. Visade han tecken på smärta trots att han åt smärtlindring så var det ett tecken på att han har ont och inte mår bra.
Moltas Ã¥t och var pigg i tvÃ¥ veckor efter samtalet, men sÃ¥ kom dagen som jag fasat över! Värsta dagen i mitt liv! Moltas hade legat och sovit i soffan efter att vi varit ut och ätit. När han vaknade och skulle hoppa ner frÃ¥n soffan sÃ¥ funkade inte hans bakben… Han kunde inte riktigt gÃ¥. Jag tyckte sÃ¥ synd om honom, han försökte men det gick inte. SÃ¥ jag fick panik och ringde veterinären. Vi fick komma in och där konstaterade dom att skelettcancern visade sig. Han skulle aldrig kunna gÃ¥ vanligt igen. Mer om hur allt gick till efter det kan jag inte skriva, det blir för jobbigt. Men samma dag somnade Moltas in. Jag förstÃ¥r inte riktigt nu att jag tog mig igenom den dagen..
Så nu mina vänner vet ni vad som hände världens bästa och finaste Moltas. Klart ni ska få veta ni som stöttat mig så mycket. All kärlek till er!
XOXO
Lovisa