Vilken lycka jag kände förra veckan dÃ¥ vi Ã¥kte och hälsade pÃ¥ Lotta vÃ¥ran uppfödare och hennes härliga familj.:) Jag kunde knappt sova natten innan för att jag var sÃ¥ spänd. Det är över 4 mÃ¥nader sen min älskade Moltas somnade in, det har varit en otroligt jobbig tid och är fortfarande. GÃ¥r inte en enda dag utan att jag tänker pÃ¥ honom och kan bli ledsen. Min första hund, såå älskad! Jag trodde det skulle dröja lÃ¥ng lÃ¥ng tid innan jag ens kunde börja fundera pÃ¥ en till hund, men eftersom att allt gick sÃ¥ snabbt med Moltas…vi fick reda pÃ¥ att han hade skelettcancer och tvÃ¥ veckor efter somnade han in min bästa kompis. Det har gjort att jag haft sÃ¥n dödsÃ¥ngest över lilla Melker…:( Han är lite över 11 Ã¥r och allt i mitt huvud blev sÃ¥ konstigt när Moltas försvann. Jag har alltid varit rädd om Melker SÅKLART men jag har blivit ännu mera beskyddande över Melker och jag tycker det är sÃ¥ jobbigt att Ã¥ka frÃ¥n honom. När vi skulle Ã¥ka för att hälsa pÃ¥ valparna förra veckan sÃ¥ lämnade vi Melker hos min mamma där jag VET att han har det sååå bra men jag blev ändÃ¥ ledsen i bilen och fick Ã¥ngest över att jag skulle vara ifrÃ¥n honom. Känner ni igen er? Hur var det efter att ni förlorade ett djur? 

I och med allt så tror jag Johan känt att för min skulle (han vill såklart också ha en till hund) så är det bra om vi skaffar en till hund. Inte för att göra det lättare att glömma Moltas på någon vis! Moltas är Moltas men för att vi alltid kommer ha hund och det är vårat liv! Melker räddade mig mycket när Moltas gick bort, eftersom att livet fick fortsätta ”som vanligt”. Jag skulle ge någon mat och jag skulle gå ut på promenader ändå. Hade jag inte haft Melker så vet jag inte hur det gått, jag hade nog legat i ett mörkt rum i flera veckor. Men han gjorde att jag fick kämpa för honom. Ännu mera också eftersom att Melker blev så dålig efter Moltas. Han sörjde så mycket och slutade äta och dricka. Han fick läggas in på Uppsala universitetssjukhus med dropp i flera dygn. Nu har Melker börjat komma tillbaka men det märks att han känner sig ensam, även fast att han är med överallt och vi har inte lämnat honom ensam sen han blev själv. Han får så mycket närhet av oss och han lever som en kung men något fattas ändå. Vi tror att Melker kommer få livslusten på ett helt annat sätt tillbaka om han får en kompis och lillebror.

Så Johan fick mig att gå med på att skaffa en ny liten familjemedlem! Som jag skrev så träffade vi uppfödaren till fyra fina hanar i förra veckan. Jag va rädd att jag inte skulle få samma känsla som med Moltas och Melker men OM jag fick! Kände precis samma kärlek till våran lilla kille som vi valde ut.:) En utav dom fyra fina killarna blev Bernard! Han var störst i kullen när vi träffade dom, han hade ätit så mycket så han knappt kunde röra sig, haha! Men det skiftar så mycket. Nästa gång är det någon utav dom andra som ligger i matkoma.:):) Bra att han tar för sig och äter mycket när han är så liten och behöver näring.:) Redan dagen efter vi var där så skrev Lotta att Bernarad brottar ner 2 utav dom andra syskonen och att det var fart i honom! Haha! Den 5 mars kommer jag och min syster Lina hämta hem honom, Johan spelar tyvärr match den dagen så han får träffa honom när han kommer hem. Tänk om jag kunde få Melker att förstå och kunna berätta för honom vad som komma skall.:) Snart blir det liv i luckan igen! Jag sa till Johan att vi nog kommer få en chock när det lila kommer, vi som haft och har två små mopsgubbar som det inte är lika mycket fart på längre! Haha!

                                               XOXO 

                                              Lovisa 

Hela gänget ligger och sover så gott!

Till vänster har ni Bernard och till höger är hans brorsa. SÅ SÖTA! Man ser att B är lite kraftigare! Haha! Han är den ända som gÃ¥tt över ett kg.;) 

LÄNGTAR så efter att få hämta hem dig Bernard och visa dig för Melker och övriga familjemedlemmar!!