Jag får så mycket mail och pm med frågan om vad som hände med min älskade Moltas. Många skriver att dom blev så chockade lördagen som jag la ut bilden på Moltas och berättade att han somnat in. Känns verkligen helt otroligt att ni bryr er så mycket om oss och blev så ledsna över Moltas. Så jag tänkte berätta lite om vad som hände. I tisdags var det 3 veckor sen han somnade in, min älskade lilla Mulle som jag haft runt mig i 11,5 år. Går inte en dag utan att jag blir ledsen och tårarna rinner. Vi hittade en knöl i munnen på honom som opererades bort väldigt kvickt efter att den upptäcktes. Sen skickades knölen in på analys för att få reda på vad det var och det rörde sig om cancer, två veckor fick vi vänta på på beskedet. Beskedet som förstörde hela min värld! Moltas hade elakartad cancer! Provet visade att han hade två olika cancersorter varav den ena skelettcancer. Jag fick reda på att jag inte kunde göra något. Så FRUKTANSVÄRT, jag som skulle rädda honom från allt. 

Man kunde inte säga om det skulle gå fort eller långsamt fram, om han hade 1 vecka kvar eller 2 månader. Det enda vi visste var att skelettcancer är väldigt aggressivt. Det jag visste var att Moltas under inga omständigheter skulle ha ont! Min bästa kompis skulle inte behöva lida utav att jag ville ha kvar honom längre. Han fick efter samtalet med veterinären gå på smärtlindring i två veckor för att vi skulle se hur han mådde. Visade han tecken på smärta trots att han åt smärtlindring så var det ett tecken på att han har ont och inte mår bra. 

Moltas åt och var pigg i två veckor efter samtalet, men så kom dagen som jag fasat över! Värsta dagen i mitt liv! Moltas hade legat och sovit i soffan efter att vi varit ut och ätit. När han vaknade och skulle hoppa ner från soffan så funkade inte hans bakben… Han kunde inte riktigt gå. Jag tyckte så synd om honom, han försökte men det gick inte. Så jag fick panik och ringde veterinären. Vi fick komma in och där konstaterade dom att skelettcancern visade sig. Han skulle aldrig kunna gå vanligt igen. Mer om hur allt gick till efter det kan jag inte skriva, det blir för jobbigt. Men samma dag somnade Moltas in. Jag förstår inte riktigt nu att jag tog mig igenom den dagen..

Så nu mina vänner vet ni vad som hände världens bästa och finaste Moltas. Klart ni ska få veta ni som stöttat mig så mycket. All kärlek till er! 

  XOXO 

 Lovisa