En kommentar på min instagram fick mig att vilja skriva av mig lite. Bland det VÄRSTA jag vet är folk som skaffar djur och sedan för att dom t ex får barn glömmer bort sina djur eller säger sig inte har tid längre! Men träna har ni tid med? Spring med din hund ute istället för på att jävla band på gymmet! Egen tid har ni tid med? Weekend till en stad har ni tid med? Sitta en timme och titta på Tex bonde söker fru har ni tid med? Det handlar om prioritering och vad som är viktigt! Hur kommer det sig att folk som får ett barn med t ex kolik eller kraftig ADHD då löser jobbiga perioder i livet med barnen? Man lämnar ju inte bort sitt barn pga att det är jobbigt och livet inte blev som man trodde….. När man skaffar ett djur så ser livet ut på ett sätt, VEM SOM HELST fattar att efter 12 år så har det hänt mycket i livet….man löser då situationer med andra familjemedlemmar när livet ändras, varför är det då så svårt att lösa situationen med sitt djur också?! Tänk om alla med hund lämnade iväg så fort livet blir lite jobbigt.! Man kommer på en anledning som gör att man måste lämna bort djuret! För att man från början är SLÖ! Så här är det, har man en gång skaffat ett djur så får man ta ansvar hela deras liv! (Folk kan bli sjuk mm det är en helt annan sak!)
Jag fasar över dagen då Moltas och Melker inte finns längre, samtidigt finns det människor som så lätt bara sviker sitt djur! Jag blir så arg! Man är bästa kompis med sitt djur i x antal år och helt plötsligt kommer en ny människa till familjen och då har man inte tid! Hur kan man svika sin kompis som är en så trogen! FY FAN säger jag! Eller när man inte ger djuret tid till att vänja sig vid tex barn…utan man säger att det funkade inte…klart det är stor skillnad för ett djur när det kommer barn, likväl som det är för ett barn att få ett syskon. Tar längre tid än man tror såklart! Vänjer sig inte djuret då med att småbarn springer efter, är hårdhänt, skriker mm? DÅ är det sina barn man ska lära hur det funkar med djur! En bebis skriker, så är det, det vet dom som skaffar barnet långt innan barnet kommer…..men det vet INTE ett djur! Man får låta det ta den tid det tar för sin kompis och familjemedlem att vänja sig.
Finns så mycket hundar och katter mm som far så illa här i denna grymma värld! Jag tror på karma! Dom som lämnar bort eller säger sig inte ha tid…Hoppas att eran bästa människokompis skiter fullständigt i er en vacker dag! Att ni helt plötsligt inte är värd ett skit för dom! Förstår ni hur ledsen ni skulle bli?! SÅ hoppas jag att ni som har gjort på detta viset ALDRIG mera skaffar ett djur! Ni är inte värd den kärleken från ett djur! För mig så sjunker man så lågt! Och ni som sitter och skrattar åt mig och tänker, lätt att säga när man inte har barn…….bring it on bitchens!
Och ni som aldrig skulle komma på tanken att inte älska ert djur livet ut förstår mig fullständigt! Ni som knappt kan andas när ni tänker på att dom en dag inte finns…..Ni är fina människor med känslor, och det, är bland det bästa jag vet!!!
XOXO
Lovisa
Världens bästa små hundar, ska vi någon dag ha barn kommer jag längta mest efter att barnen ska få lära känna er! Då blir vi ännu flera som kommer falla pladask för er och älska er villkorslöst kan jag lova!
